Snart 29 år, arbetslös och fortfarande singel...
Jajjemensan imorrn e den stora dagen, 365 dagar kvar till 30. Fått veta i veckan att jag även blir arbetslös den sista Mars, mitt vikariat blir inte förlängt då en annan snubbe blivit förflyttad från en annan avdelning till min. Känns ju fantastiskt bra det här, är så stressad så jag knappt kan sova.
Har även ännu en gång trasslat in mig i en oklar relation, började bra men det dök upp ett ex som spökar. Detta resulterar i svåra beslut och i att jag känner mig som ett andra handsval som det är helt okay att behandla hursomhelst huvudsaken att exet inte blir sårat eller mår dåligt. Stört att jag finner mig i detta, är tillbaka till 2003 känns det som.
Fattar inte heller att valet kan va så jävla svårt, hon blir ledsen en stund ja, men någonstans vet hon att människor lever sina liv vidare speciellt efter över ett år. Så sammanfattningsvis kan man väl säga att mitt liv suger så jävla hårt som det bara kan just nu...
Att vara singel och arbetslös i Sthlm är högst normalt.
tja, du är so nice!!
