Vad e meningen med alla dessa möten?

Sitter just nu och försöker samla ihop mig, jag och Anna-Sara åkte iväg till Skärholmen för att shoppa lite. Tror jag hade vandrat omkring där inne max 20 minuter då jag ser något välbekant som jag inte träffat på över ett år. Trodde först personen var ensam vilket hade underlättat lite men ack nej. Det var nog det lyckligaste par jag sett på länge som lördagsstrosade omkring där inne. Fick såklart ögonkontakt så det var bara att snällt höja handen och glatt hälsa, mitt ansikte sa nog dock tyvärr något helt annat. Ville mest dö och försvinna men men överlever nog detta med, men det gjorde fasligt ont i hjärtat. (Klabo jag e verkligen glad för din skull men det rev upp sår att se) :(

Det sjuka är att detta är det fjärde mötet med personer som jag absolut inte borde träffa på under loppet av 3 dagar, så jag börjar undra vad detta är egentligen.
Träffar en snubbe på väg från jobbet på tcentralen bland en miljon andra människor i torsdags. Honom hade jag inte sett på över 5 år och när jag går ner till min tunnelbana sitter en fling från i vintras som nyss flyttat till Stockholm och väntar på samma tåg jag skall åka med. Går ut på kvällen med A-S och avslutar kvällen på Lokal på Kungsholmen å jajjemensan träffar nästa person där...å toppen på isberget var det som hände idag..nu fattas bara att jag träffar på Johan också, sen är listan av personer jag för mitt eget bästa inte borde se uppfylld. Jag trodde Stockholm var stort?!!?

Har inflyttningsfest ikväll å borde vara hur taggad som helst men just nu e jag verkligen inte det alls..e mest bara lessen...



Höst...igen..

Nu har jag bott i "min" lägenhet i Stockholm i ungefär en vecka, känns hur bra som helst.
Efter Smögen åkte jag hem till Umeå en vecka för att packa om och träffar familj och vänner. Det var fruktansvärt skönt, sova i min egen säng, träffa Helena igen och höjdpunkten lilla Ella. Sååååå söt! Denna dam kommer bli fruktansvärt bortskämnd sina första år e jag rädd... :)

.

Fick göra diverse läkarbesök under mina vecka hemma, naprapaten Thomas rättade till min stackars onda kropp, tandläkaren som jag trodde skulle säga att "ja du har ett litet hål här" sa istället " Vi måste dra en av dina visdomständer". Ahhhhhh!! ångest och panik, tror jag kom med alla  bortförklaringar jag bara kunde komma på för att slippa göra det just där och då men ikke...Så efter 2 feta bedövningssprutor så var det dags och det gick ganska smärtfritt :)  Jag och Helena hann med en utgång på lördagen men vi styker den från listan för god dammit vad det sög å dessutom var det löningslördag...well well vi gick och åt fantastiskt goda burgare på Max istället.

Har jobbat på Bärby nu i en vecka, det har gått jätte bra och är roligt men måste erkänna att det e en aning påfrestande att pendla men ska löneförhandla på Tisdag så vi får se om det är värt besväret så att säga...Nu ska jag sussa, natti natt!

RSS 2.0